men rädd.

Du dröjer på stegen –
men jag får inte gå ikapp dig.

Du värmer dina tår under mig, när vi sitter i soffan –
men jag får inte sträcka ut handen efter dig.

Du slingrar dina ben kring mina när vi sover –
men jag får inte lägga armen runt dig.

Du är öppen som ett barn, och ointaglig som ett fort – samtidigt.

FRUSTRERANDE!

…men intressant.