livet är som en fixeringsbild.

ena sekunden ser det bara svart ut, oregelbundet och fullt av elände
nästa så är det vackert, symmetriskt och fyllt av harmoni

ingen av dem är Sanningen

man kan välja hur mycket man vill se av varje
beroende på vilket humör man är på
eller vad man har ork eller lust att ta itu med
just för dagen

det är inte fel
att försöka göra livet bara vackert, symmetriskt och fyllt av harmoni

jag tycker
att det faktiskt borde vara rätt
att alltid sträva efter det

men man kommer aldrig att lyckas

båda behövs; en slant kan inte bara ha en sida

likaså är det vissa människor (som jag)
som finner lugn i att inte ha något annat krav på sig
än att – möjligen – föra arten vidare

andra vill känna att det finns ett högre syfte
kanske ett gudomligt syfte
till och med

det är inte heller fel

att föra arten vidare skulle faktiskt
kunna vara
ett gudomligt syfte

alla kan hitta sin förklaringsmodell
och alla är ok
så länge de inte inkräktar
på andras liv
och frihet att välja en egen