Ögonblick är allt man får

Vaddå ”negativ”?

Ögonblick dråsar det ju över en hela tiden
(fast jagar man det bestående
så missar man dem allt som oftast).

Även under de mest träliga perioder,
så kommer det ögonblick,
som guldkorn på en sandstrand.
Inte det uppenbara,
det man tror ska fastna,
utan små, udda saker.
Fragment av ljud, dofter, rörelse, ljus, beröring,
ofta bihändelser, sidospår,
som ger en behov av att minnas.

Och så poppar de upp igen,
när man minst anar det.
Ibland minns man också händelserna runt omkring ögonblicket,
men inte alltid.
Det är som att stå där
vid ett kartotek
och bara kunna läsa index.
Man har en vag aning om vad som står på kortet under fliken,
men man kan inte gräva fram det.

Inte för att det är särskilt viktigt, egentligen,
för det är i själva ögonblicket som känslan sitter.
Det är ögonblicken som räknas,
och dem kan inget ta ifrån en.